Intervju: Odengatan 1B

Som ni kanske känner till, så bor jag i Gävle numera. Ibland gör jag insatser för att försöka ta mig in i Gästriklands kulturliv. Oftast dyker jag upp ensam på diverse spelningar och andra arrangemang. Ett av de första ställen jag fick tips om var Kungen i Sandviken, som också har ett galleri. Kungen påminde om Umeå/Berlin med odlingslådor, graffiti, slitna soffor, udda bord och stolar, fanzines och diverse punkklotter. Det första bandet som gick upp på scen var Odengatan 1B. Nu har det gått ett tag och har faktiskt hunnit se dem live två gånger. Jag har tagit kontakt med bandmedlemmarna för att göra en intervju:

Vilka är ni?

Bandet består av oss två, Karolina och Isabelle. Ibland när vi spelar live har vi med någon extraperson som kan glittra i bakgrunden. Men det är vi som är Odengatan 1B.

Hur skulle ni beskriva er musik?

Vi skriver ganska enkla låtar, genren är väl typ vispop, med akustisk gitarr och leksakssynth som huvudinstrument. Texterna är i fokus och handlar mycket om rätten att få vara sig själv, bästisskap och feminism…såklart blir det en del kärlekslåtar och så också. Och en låt om en katt. Våra uppträdanden är också en bästisakt, där vi tänker mycket Do it yourself och att vi får vara som vi är typ…vi brukar ha mycket glitter och spexiga scenkläder. Det blir kanske inte alltid helt felfritt men, det är väl en del i vår grej, annars skulle vi aldrig våga göra nåt. Vi har spelat en del på politiska tillställningar, första maj och radikal bokmässa och så, men också på mindre scener, från små caféer till vardagsrum.


Varför heter ni Odengatan 1B?

Vi bodde tillsammans under gymnasiet på Odengatan 1B i Sandviken. Och när vi hade fastslagit att: okej vi har ett band nu, och skulle fundera över bandnamn så kom vi bara på det. För det kändes som nåt som verkligen beskrev vad vi ville pyssla med. Bästisskapet som sagt och känslan vi hade när vi bodde där. Det var så fritt och fint.


Hur startades bandet?

Isabelle: Vi började nog spela ihop nån gång under 2014, sen vi börjat spela in covers på fyllan och la upp på Youtube. Vi hängde, drack vin och spelade in sent på kvällarna i kollektivet som jag bodde i då. Bland annat Knutna Nävars Greppet Hårdnar, Sareks Genom eld och vatten, nån gammal Säkert!….och så skrev vi vår första låt, som hette Hattfesten och var jättedålig. Men då fattade vi att man kunde göra en låt iallafall.

Har hittat åt ert klipp med Knutna nävar, vilken mysig fest!

Stämningen var jätteglad och att vi var packade så allt var fint.

Första gången jag såg er uppträda var på Kungen i Sandviken. Jag minns att ni hade matchande outfits i leopard och sen kom jag även ihåg leksakssynthen. Vad har ni för relation till stället Kungen?

Isabelle: Vi älskar kungen! Innan vi spelade där i våras var det kanske tio år sen jag var där. Men jag var där på en del punkspelningar och annat under gymnasiet. De hade så sjukt ofta bra bokningar. Och det är himla mysigt också. Kungen är väl en del av min uppväxt eller hur jag ska säga. Jag är från skogen och kunde aldrig gå på spelning utan att få skjuts av mina föräldrar innan vi flyttade till Sandviken.

Men ni bor inte kvar i Sandviken?

Karolina: Jag har länge bott i Göteborg, det var där vi bildade Odengatan. Nu bor jag i Gävle, men tänker mig att jag ska flytta till Göteborg när tillfälle ges. Isabelle bor i Trollhättan.

I vintras såg jag er uppträda på en feministfestival i Gävle. Som umebo brukar man få överdos av sånt, men det kändes mer exklusivt i Gävle. Kanske för att alternativkulturen eller vad man ska kalla det inte är lika synlig här. Eller så har jag inte upptäckt den än?

Karolina: Nej, det stämmer nog. Jag tycker själv att Gävle är rätt fattigt på den fronten, det finns ju liksom inga ställen. Jo, Joe Hill-gården och sjömanskyrkan är fint. Men överlag har ju jag en oskön feeling kring Gävle. Det känns lite taskigt att säga, men har inte riktigt hittat åt det som du pratar om. Det finns säkert jättemånga människor med bra idéer och som gör saker men att det kanske inte syns så mycket. Svårt att svara på, jag kanske bara är på fel ställen.

Har ni några planer framöver?

Isabelle: Vi har massa idéer men lite svårt att planera och genomföra pga avståndet. Men vi har många låtar på hög som vi vill spela in och förhoppningsvis kan göra nån gång i juli om allt går som det ska. Vi har också en spelning planerad i Stenungssund av alla ställen. Vi ska även spela på Kortedala visfestival som vi nästan alltid gör pga att alla får spela där.

Jag är ingen musiker och kan inte fråga upp så mycket om själva musiken. Försöker själv lära mig spela synt, men fastnar mest i att traggla noter. Har ni någon icke ställd fråga som ni vill svara på?

Isabelle: Oj, vad kul! Jag kan inte så mycket om noter, hoppa över det skulle jag säga!

Karolina: Jag kan inte heller spela synth trots att detta är ”mitt instrument”. Bells får alltid säga hur jag ska göra. Men jag har ganska så bra gehör ibland. Jag vill tillägga att Bells kan spela gitarr och förstår musik bättre än mig. Utan det hade vi faktiskt inte kunnat ha nåt band, jag är otroligt tacksam för att hon bär den tekniska kunskapen och därmed bär mig när jag kommer på en idé eller nåt.

Jag kan inte riktigt tänka mig in i hur det är att bara spela ett instrument, det verkar så himla svårt!! Imponerande att du tragglar. Älskar min lilla synth men jag sitter ju inte och spelar på den på min kammare, för jag kan inte och det ger mig typ inget. Men jag kan använda den om jag har en låtidé eller nåt och hitta på melodier, och jag blir glad när vi kommer på nån bra slinga att plinka på den.

Hur hittar ni er inspiration eller livskraft till kreativitet i allmänhet?

Isabelle: Det viktigaste tycker jag egentligen är att inte jobba så himla mycket. Kreativiteten finns väl oftast där, men det gäller liksom att hinna sätta sig ner och fånga den också innan det bara är en tanke som flugit förbi. Inspiration får jag personligen mest i ledsna känslor eller när jag tänker på nåt som gjort mig arg och jag vill säga ifrån på nåt sätt…det behöver inte bli en arg låt, men kanske en låt som berättar att ”såhär kan det också vara”.

Karolina: Jag vet inte hur man hittar inspiration egentligen, jag tror jag mest känner olika saker eller observerar livet typ, mitt eller andras eller saker som händer. Och så kanske jag dricker en folköl och kommer på en rad om nånting som jag inte kan släppa och så blir det en låt sen. Det är typ samma när jag ritar. Man skulle kunna säga att jag saknar ambitioner. Det bara blir och då känns det skönt, som att få utlopp.

En kommentar till “Intervju: Odengatan 1B”

  1. Deras soff-video var asbra!

    Kul också för Berlin att den staden får vara med i liknelsen när det gäller odlingslådor mm. Umeå har ju varit världsledande i DIY alternative culture gardening alldeles för länge nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *