Kladdkritor

Jag har väldigt lång pendlingstid till och från jobbet. Därför har jag börjat använda tiden till att rita med kladdkritor.

I dagsläget är jag starkt inspirerad av den expressionistiska stilen, som i princip går ut på att man avbildar saker och lägger till ett eget uttryck i bilden genom färg och stil.

Har också börjat läsa Jean Baudrillard. Han är mest känd för sin teori om hyperverklighet. Han menar att vi upplever världen genom bilder och olika typer av medieutbud, istället för att uppleva den fysiska verkligheten. Amerika, som han gav ut 1986 handlar mycket om detta. Om jag ska sammanfatta boken i övrigt så är det en slags reseskildring över Amerika på 80-talet, där han på ett pekoralt sätt ondgör sig över det perfekta och kulturlösa samhället.

Här är några citat jag hittat:

Skratten i den amerikanska televisionen har ersatt kören i den grekiska tragedin.

Rap-gymnastiken är ett slags akrobatiskt kraftprov där man inte förrän slutet märker att det är dans, när den stelnar i en lättjefull, likgiltig position (armbågen mot marken, huvudet nonchalant lutat mot handflatan, som man kan se på de etruskiska gravarna). Denna plötsliga orörlighet får mig att tänka på en kinesisk opera. Men den kinesiske krigaren stelnar till vid handlingens höjdpunkt, medan rapparen stelnar till sedan den avtagit i en hånfull gest. Det är som att de genom att rulla ihop sig och göra spiraler kring sig själva utmed marken grävde ett hål inuti sin kropp, där de intar dödens ironiska och lättjefulla pose.

Hursomhelst använder jag hans idé om hyperverklighet som ett manifest för mitt måleri. Tidigare har jag ofta använt bilder som förlagor till målningar och teckningar. Men nu har jag bestämt mig för att endast avbilda den fysiska verkligheten. Det är mycket svårare, men det uppstår något inom en när man under lång tid står och tittar på ett föremål eller en miljö. Som att jag blir mer vaken och ser världen lite bättre.

Det är inte helt oproblematiskt att sitta och rita fruktstilleben, miljöer och smygtecknade människor på tåget. Överallt sitter nyfikna personer som gärna vill kommentera det man gör. Oftast positiva sådana som t ex ”jag ser att du har talang”. Jag vill ju helst smälta in och bara försvinna bort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *