Musikens makt i Luleå

Åkte 70 mil norrut för att besöka festivalen Musikens makt.

Själva festivalen ägde rum ute på en udde, med gångastånd från Luleå centrum. Här spelar Asta Kask.

Arrangemanget var drogfritt, vilket gjorde att det var ganska mysig stämning, med kuddar, kaffe och konstlotteri. Köpte en lott med ”vinst varje gång” och vann en ren i keramik.

Det var exotiskt att åka så långt norrut. Hela staden kändes väldigt arktisk. Solen stod lågt och det var åtta grader varmt på kvällen. Ändå sprang folk omkring i shorts och satt på uteserveringen och njöt av sommaren.

Ute på stan såg jag en del ungdomar. Alla verkade så glada och spontana, som att hela stan var deras vardagsrum.

Sista kvällen såg jag Hurula. Tyckte det var en väldigt bra spelning. I de trakter där jag bor, finns sällan något driv i människor, som att allt är mediokert, ungefär som en sovjetstat i mentalitet. Här däremot fanns en ungdomlig energi, med fjortisar hoppade upp och ner framför scenen. På vägen hem passerade jag Piteå havsbad. Det var också fint men glömde fota.

Utrensning

Har varit uppe i Umeå och städat ut ett förråd. Har i princip slängt allt från mitt liv från de senaste 30 åren. Foton, diabilder, gamla konstverk, visdomständer, kassetband, CD-skivssamling osv. Mina dagböcker från då jag var tolv år fram till jag var 28 år eldade jag upp.

Upptäckte ett nytt samtidsfenomen, nämligen att jag inte längre vill spara gamla foton. Det dagliga överflödet och den enorma överexponering av alla andras minnen och ögonblick gör att man spontant känner avsky och slänger alla gamla pappersfoton från tonårstiden i farten. Vet inte om det var dumt.

Alla mina tavlor som jag producerat mellan år 2001-2009 skänkte jag bort till Returbutiken i Umeå. Åk dit och shoppa om ni vill ha konst.

Glaskonst

Håller på att utforska ett nytt medium. Jag kan inte påstå att jag behärskar materialet. Har gjort en serie i denna stil. Just nu håller på att testa att smälta in blå spelkulor, återkommer eventuellt med resultat.

Kustkonst

I helgen är det den årliga konstrundan i Hamrånge. KUSTKONST är en konst- och hantverksrunda i Hamrångebygden på initiativ av Aja Axlund, Erika Ehn och Carina Gustafsson. I Kustkonsts anda vill vi främja kreativa uttryck, skapa lust och inspiration och sprida glädje, för både utställare och besökare.
Kustkonst går av stapeln på Påskdagen, kl. 10-18. Runt om i Hamrångebygden, mellan Gävle och Söderhamn, bubblar det av skaparkraft, och konstrundan på påskdagen varje år ger en möjlighet till gemenskap och inspiration för alla att ta del av. Hantverk, konst, musik, mathantverk och en mängd andra kreativa uttryck visas upp av både amatörer och professionella. Över 50 utställare visar och säljer konst och hantverk i olika utställningslokaler, från Hamrångefjärden i söder till Axmar bruk i norr.
Orter som deltar i Kustkonst: Hamrångefjärden, Norrsundet, Hagsta, Bergby, Axmarby och Axmar bruk.

Har varit ner på Folkets hus och tittat på några av utställarna.

Konstrundan visar allt från silversmide, knivar och keramik till måleri och foto.

Bilden ovan: Konstnär Conny Molin. Bilden nedan: Konstnär Linnea Strid.

Intresserade mig även för de permanenta målningarna som fanns inne i folkets hus.

Därefter drog jag vidare till Hagsta skola. 15 konstnärer visade sina verk.

Avslutade konstrundan med en utställning i ett församlingshem. Utställare Peter Eugen.

Utställning: Senaste nytt om löneslaveriet

3 dagar Fre-Sön 12-17
Till påsk öppnar vi portarna med en utställning med 10 konstnärer kurerad av Sonia Hedstrand.
Medverkar gör: Daria Bogdanska, Frida Klingberg, Frihetsförmedlingen, Henrik Andersson, Johannes Samuelsson, Kanslibyrån, Magdalena Nordin & Sonia Hedstrand.

På Lördag har vi även konstnärssamtal:
Konstnärssamtal Lördag 20 April
14.00-14.30 Kanslibyrån
14.30-15.00 Sonia Hedsrand
15.00-15.30 Frida Klingberg
15.30-16.00 Daria Bogdanska
16.00-16.30 Frihetsförmedlingen

Om utställningen:
Sverige 2019. Klassklyftorna ökar. Arbetsförmedlingen omvandlas till kontrollinstans. Utnyttjandet av papperslösa och gästarbetare pågår i det tysta. Arbetssökande skambeläggs och tvingas in i bisarra aktivitetsåtgärder. Alla jobbar gratis genom att framställa sig som anställningsbara på sociala medier. Jobbansökningar bedöms efter utseende och härkomst. Självförverkligandet sker på jobbet, inte på fritiden. Serviceklassen monitoreras i detalj, vårdarbetare bränns ut, prekariatet sover med mobilen för svara först på morgonens sms-anställningar, kognitariatet säljer sin själ, medan salariatet tränar och icke-arbetar på betald arbetstid. Är arbetsideologin vår nya diktatur?

Senaste nytt om löneslaveriet är en utställning som samlar några konstnärer som arbetar med arbetsfrågor i Sverige just nu, för att påbörja en diskussion om vad som egentligen hänt på arbetsmarknaden de senaste två decennierna.

Utställningen är öppen 19-21 April kl. 12-17

Varmt välkomna!

för mer info: info@gylleboverket.se

Mer om konstnärerna & verken:

År 2016 fick Magdalena Nordin ett brev med ett återkrav till A-kassan på 150 000 kr, eftersom ersättning betalats ut på felaktiga grunder. Ett verk om A-kassan är en dokumentation av en juridisk process. Det handlar den lilla människans kamp mot ett stort system, om uppdelningen mellan skapande och fritid, och hur detta ska tolkas av en fyrkantig byråkrati.

Johannes Samuelsson är konstnär och dokumentärfotograf verksam i Umeå. Sedan 2012 har han tillsammans med två kulturgeografer följt olika trådar inom branschen för vilda bär i Sverige och globalt. På Gylleboverket projicerar han sina fotografier och visar boken Bärtider, om råvarukedjan och arbetarnas situation från fotografens perspektiv.

Kanslibyrån är en aktivistgrupp och konstnärlig institution som utforskar det irrationella som både konst- och motståndshandling, byråkrati som estetik och vardagen som konstyta. I utställningen visas verket Arbetsrum, ett utrymme vars väggar utgörs av tjugotusen gem, ihopsatta ett och ett under rituella former.

Henrik Andersson är konstnär som intresserar sig för arkiv, fotografi och narrativitet. Genom en materialistisk syn på konsthistorien gestaltar han olika institutionella förändringar och processer. På Gylleboverket presenteras ett textarbete där konstnären antar rollen som Mystery shopper, alltså den relativt nya arbetsform som arbetsgivare använder sig av för att anonymt kontrollera sina medarbetare.

Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet och ett konstverk med uppdrag att stödja människors frigörelse från strukturer som låser dem inne i lönearbete och ekonomism.
På Gylleboverket presenteras det nya verket Frihetsstruktur och det finns möjlighet att träffa Sveriges friaste byråkrat för en frigörelseplanering.

Daria Bogdanska är serietecknare och slog igenom år 2016 med Wage Slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare. Serieromanen handlar om tiden då hon jobbade på Malmös krogar, och om hur anställda utnyttjas genom svartarbete.

Frida Klingbergs Bastu för arbetslösa är ett projekt som intar bastun; ett rum för avkoppling, svett och kroppslig utmattning, men också en mötesplats för förtrogna samtal och hemliga affärsuppgörelser. I verket anställs fyra arbetslösa personer för att tillsammans i bastun svettas och samtala om personliga erfarenheter och dela kunskaper om samhället utifrån positionen ’att vara arbetslös’.

Sonia Hedstrand arbetar i skärningspunkten mellan dokumentärfilm, konstinstallation och sociologi. Life in 2.5 dimensions är ett videoverk som undersöker den ökade förekomsten av emotionellt, performativt och estetiskt arbete, särskilt med fokus på den japanska rent-a-family-industrin.

Läsning – Den åldrade modernismen

Har lånat en bok på biblioteket som heter Den åldrande modernismen, utgiven 1977. Den består av kortare texter som är skrivna av ett antal olika författare. I förordet är de otroligt noga med att påpeka att de inte tillhör samma liga som genomförde utställningen Entartete Kunst.

Hittills har jag läst Den förbannade konstnärsrollen skriven av Karl-Olov Björk. Blir övertygad om att jag inte vill gå tillbaka till 1900-talets konstsyn. Ledord är ensamhet, geni, tråkighet, introvert och antiintellektualism. Citat ur boken:

Det berättas att Beethoven lät såga ut ett hål i sin stol för att slippa gå ifrån komponerandet när han blev skitnödig. Leva som ett svin för att inte världen ska gå miste om en enda ton. /…/
En riktig konstnär försakar all annan aktivitet än konstskapandet. Jag vet åtminstone en yngre svensk konstnär som låter sin familjen sitta som tända ljus när han kommer till lunch från ateljén. Man äter under dödstystnad för att inte far-konstnären ska komma ur skapartagen.

Det värsta är att det säkert fungerade för skapandet. Slippa åka in och ut i olika tankeprocesser. Är dock inte säker på om det är värt att bete sig så. Om konsten kräver denna fokus, kanske konsten inte passar i vår moderna tid.

Mot slutet av texten målar författaren upp en vision om att konstnären ska bli mer social och arbeta tillsammans i olika teman som engagerar folket. Han ger förslag att man ska göra grupputställningar med teman om kärnkraft och miljöfrågor. Kan förstå tanken 1977, men idag med facit i hand ser jag endast hur han målar upp, enligt mig, en mindre charmig konstsyn som ofta syns och hörs idag. Som jag tidigare nämnt, finns denna nutida konstsyn beskrivet i Konstens betydelse som gavs ut 2015. Författaren av boken, Madeleine Hjort tar tydligt avstånd från det modernistiska idealet som innebär att skapandet i sig är en god kraft:

Många vill tro att konst är lika med lust och kreativitet. Att skapandet är vackert, skönt och berättar människans bästa. Att kreativitet är med nödvändighet är något som är förbundet med något som är positivt i tillvaron. Men tyvärr är det en lögn och en missuppfattning. Konst är lika farlig som människan är farlig.

Boken som helhet handlar om motivera konstens betydelse enbart som kommunikation och medel för påverkan av samhället. Så här har Madeleine Hjort motiverat konstens existens:

För att tydliggöra vikten av den konstnärliga närvaron i samhället, den professionella som den lärande, kan man tillskriva konstarterna epitetet ”den 4e statsmakten”. Konsten utgör då en logisk följd av 1:a och 2:a statsmakten, det vill säga den lagstiftande och verkställande makten och den 3:e statsmakten som representeras av medias opinionsbildande roll och granskande uppgift. Konstarterna och litteraturen, som 4:e statsmakten, har sin betydelse genom det professionella konstnärens fria röst och garanterar att den enskildes röst görs tillgänglig och blir hörd. Den enskildes röst som når ut till medborgarna genom scener, bibliotek, operahus, museer med flera, det vill säga den professionella kulturen i mötet med den enskilda medborgaren, är ett grundfundament i det demokratiska samhället.

Man kan säga att Karl-Olov Björks framtidsönskan slog in, där konst handlar om att kommunicera utåt som någon slags folklig röstsedel i offentliga samtalet, med goda värdegrunder som t ex hållbarhet, genus och demokrati.

Fiskekontroll

Har bestämt mig för att göra ett försök att börja måla igen. Min topp hade jag nog mellan gymnasiet och fram till jag var 22 år. Är osäker vilken ände jag ska börja, men tänker att jag fortsätter med mitt friluftsmåleri. Mest öva teknik, koncentration och iakttagelseförmåga. Häromdan gjorde jag en modellstudie genom att teckna av mig själv i spegeln. Skissen blev helt okej, men sabbade den när jag började lägga på färg.

Idag har jag satt mig vid ån nedanför min bostad och försökt fånga rörelsen i vattnet. När jag satt där kom det en person som ville utföra en fiskekontroll, men han vände om när han såg att jag sysslade med något annat.

Jag är inte helt säker på varför man ska måla. Inte heller vad. Jag vill nog undvika olika typer av budskap.